Bland de skivor jag köpte var en samlings-LP vid namn Picnic (A breath of fresh air) som deras skivbolag Harvest släppte 1970. Förutom den mytomspunna “Embryo” fanns det guldkorn fördelade på fyra sidor och sist låg en låt med Edgar Broughton Band. Producerad av ingen mindre än en av Pink Floyds första manager, Peter Jenner. Siktet var dock så precist inställt på “min” grupp att allt annat fick vänta. Men hur bra en grupp än må vara så går det inte att enbart lyssna på samma album om och om igen…
I fjol snubblade jag i princip in på Edgar Broughton Band via Spotify och det slutade givetvis med ett antal nya skivor i hyllan. Deras murkiga bluesrock hade nåt jag gick igång på så varför ens tveka? Bara omslagen i sig gjorde mig nyfiken. Den första som damp ner i brevlådan var Sing brother sing från 1970. Jag vill inte påstå att den på något vis är bättre än de andra tre som beställdes. Gillar man dom så gör man det helt enkelt.
“There’s no vibrations but wait!” med uppläst text till sitt funkiga groove är
engelsk hippiemusik i sin finaste skrud. Twinks LP Think pink från samma år känns som en vettig jämförelse. Den kittlar sinnena, förför det undermedvetna och är hemligt dansant.
“The moth” är uppdelad i tre delar och i den första och sista låter sångaren som Jonathan Richman när han sjunger sitt allra sävligaste. Skillnaden de två emellan är att instrumenteringen tar fart mot slutet. Andra delen bjuder mest på stök och bök.
Först på skivans tredje spår, “Momma’s reward", hörs likheten med Captain Beefhearts grymtande. Det tungt malande kompet låter som ett Hawkwind som aldrig lämnat källarreplokalen. Ens för att raka sig och sköta sin personliga hygien. Ett vilt gitarrsolo slängs in i mixen för att lika fort vara över. En djärv låt att älska.
Egentligen är “Refugee” en a cappella men för effektens skull slår Edgars bror Steve på en timpani och sätter domedagsstämningen direkt. På pappret kan det låta något andefattigt men dessa tre minuter är fyllda av en nästan ockult mystik.
The Kinks kunde mellan världshits och slagdängor stoppa in mer uppslutna låtar. Nästan som interna skämt. En och en halv minut långa “Officer Dan” flyttar inga berg och det är nog heller inte meningen. Bara att de fick för sig att ha med låten är humor i sig.
B-sidan börjar med låten som representerade gruppen på Picnic. “Old gopher” är skitig boogierock med tydliga drag av Captain Beefheart och hans Magic Band. Komplett med munspel och ett svettigt trumkomp får de Canned Heat att likna korgossar i jämförelse.
Med svajig gitarr, handtrummor och dubbel sånginsats inger “Aphrodite” ett välbehövligt lugn. Härligt amatörmässigt likt många svenska proggrupper.
Edgars vibratosång på “Granma” kommer lika oväntat som välkommet. Det sunkiga kompet förhöjer upplevelsen och slidegitarren skjuter effektivt melodin framåt.
Kanske inte riktigt i samma liga som Beefhearts Trout mask replica men första delen av “Psychopath” är i sanning en ganska vildsint psychboogie med en makaber berättelse om hur en psykopat möter och har ihjäl en kvinna. “Is for butterflies” utspelar sig många år senare när samma man, numera inhyst på mentalsjukhuset där uppe på kullen, möter en flicka i skogen. Galenskapen genomlyser allt. Är det fjärilarna som får honom ur balans?
Nästan lika kusliga “It’s falling away” står på tur. Bilder från ett härjat krigslandskap målas effektivt upp till ett tilltagande inferno. Tänk Jorma Kaukonen så tvär det bara är möjligt och du får en ganska klar bild av hur gitarren låter. Ihop med resten av bandet tvingar de i princip in lyssnaren i närmaste skyddsrum. Ska man avsluta en skiva i moll är det lika bra att göra det med besked.
Edgar Broughton Band var ett mycket spännande undergroundband. Bara det faktum att Peter Jenner tog dem under sina vingar efter att de övriga i Pink Floyd sparkat Syd Barrett säger en del. Sing brother sing var det album som klättrade högst på den engelska försäljningslistan där det nådde plats 18. Å andra sidan sålde Vincent van Gogh endast en tavla under sin livstid. Allt kan inte räknas i kronor och ören.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar